Livet kan börja!

Många undrar vad jag gör på dagarna. Jag är ju pensionerad från
politiken sedan en tid tillbaka (1915) och har sålunda mycket tid
över. Vissa tror kanske att det oundvikligen leder till rastlöshet, men
inget kunde vara längre från sanningen! Jag lever ett rikt liv och
överskottet av tid är något jag snarare uppskattar än blir skvatt
galen och suicidal av.

Först och främst så har jag inte riktigt lämnat politiken bakom mig.
Jag går igenom alla morgontidningar med stort intresse och jag
besöker också många av tidningars Internet-upplagor, nu när jag har
ny dator och allt. Ränderna går aldrig ur, brukar man ju säga och min
liberala långrandighet sitter så väl fast i mig att jag i
förvirrade/nyvakna stunder ibland inbillar mig att ränderna faktiskt
tagit fysisk form och att jag är "Polkagris-Kalle", en slags
politisk superhjälte vars like bara återfinns i seriehäften. Dylika
villfarelser är dock sällsynta.

Att promenera är också något jag tycker om. Stockholm har många fina
parker och det krävs inte allt för långa turer för att ta sig till
ett faktiskt skogsområde. Jag är dock så kär i stan att bara
trottoar-spatsering är njutning nog. Favoritturen är längs med
Fridhemsgatan, ut mot och längs med Barnhusviken för att sedan hälsa
på dr. Hälldahl på St Eriks ögonsjukhus. Har jag tur bjuder han mig
på kaffe och konjak ur en flaska han gömt bakom en skitful tavla av
sitt fritidshem.

Frukt. Jag äter mycket frukt, mest för att det är gott och håller
magen i gång. Det finns många invandrarbutiker där frukt från
världens alla hörn går att införskaffa.

Tv-program! Det finns många program på "dumburken" som både är roliga och intressanta. Martha Stewart är ett stillsamt inrednings/matlagningsprogram från Amerika med många tips som vi gubbar nog även ska kunna klara av! Jag äger varken älskarinna eller fru numera, så det är trevligt med en kvinnoröst som står på därhemma. Programmet är dessutom svensktextat.

Bloggen!! Så klart. Detta nya intresse har kommit att bli något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Jag skriver vad jag gör, folk läser det och tänker "se där, det har Karl gjort idag", jag blir glad och kan inte vänta på att nästa dag ska komma så jag kan skriva vad jag gjort igen osv. Det är en positiv spiral.

Så ni ser, bara för att man blir pensionär tar livet inte slut. Jag lämnar er med ett citat från en t-shirt jag såg säljas i Gamla Stan - "Life begins at 146"