Om ohyfs

Det finns förolämpningar och det finns förolämpningar. En del är roliga, snitsigt formulerade och på något sätt värda att ta till sig. Andra är bara plumpa och utan egentlig grund. När jag ser tillbaka på mitt liv och min karriär ploppar två exempel på detta upp.

Exempel 1: Från 1911 och framåt efter jag gjort politisk "comeback" var det som ni kanske vet en jävla uppförsbacke för mig och jag vill minnas en särskild gliring från borgarna. De tillverkade nämligen askfat, med undertecknad som motiv, så folk kunde fimpa sina cigarrer rakt i fejan på mig. Inga roliga dagar för mig, om inte annat eftersom jag själv gärna (fest)röker. Detta till trots kunde jag se en humor, ett engagemang och en originalitet bakom påhoppet. Politiken kan ju vara så torr i vanliga fall, inte sant? Politiken behöver en tårtning, en lustig variant av en aktuell visa där man bytt ut orden mot politikerns namn, eller - ett askfat.

Exempel 2: Mindre roligt var när jag gick ut från Pressbyrån i förmiddags och en adolescent skrek "akta dig, jävla kuk-gubbe" efter mig.

I morgon ska jag klippa mig, det ska bli spännande!!!